Midénius

Jag är så jävla glad just nu. Har ett riktigt toppenhumör, men ingen förklaring till varför. Det är liksom bara en sån där sprudlande glädje! Känns skitbra!

Något som är typiskt mig, bara så otroligt typiskt mig, är att bli produktiv mitt i natten. Nu sitter jag på jobbet, vet att jag om några minuter ska ta mig hem. Plötsligt så får jag en attack full av motivation, inspiration och miljoner idéer och drömmar som bara snurrar runt i huvudet.
På nätterna är jag oslagbar, kan göra allt. På nätterna förvandlas jag till en superhjälte, en korsning mellan Stålmannen och Blondinbella. Det är ganska magiskt men också tufft. Jag planerar och tänker ut massor av saker jag ska göra, förändringar och nystarter och allting känns så riktigt jävla bra! Jag är så otroligt nöjd med mig själv när jag går och lägger mig och hjärtat är fyllt utav glädje och drömmar om vad jag ska göra i mitt liv.
Sedan vaknar jag på morgonen och allt är glömt. Motivationen borta, alla idéer låter omöjliga och dumma, och alla drömmarna som på natten verkat så fantastiska och faktiskt uppnåbara ligger gömda någonstans i bakhuvudet igen. Mitt superhjältejag har återgått till att vara vanliga lilla My som bara är. Det är lite synd.

Men nätterna njuter jag av ändå <3

Än en gång måste jag säga det, jag gillar att jobba natt. Det är så bäst. Det är lugnt och skönt och 99% av de som ringer är på gott humör och INGEN stress. Dessutom ringer det alltid en massa människor som behöver lite detektivarbete för att de saknar någon gammal skolkamrat de inte pratat med på 20 år eller liknande, det tycker jag är jättekul!

Sedan har jag nu funderat över mitt liv ett tag.. och jag funderar på att ta ett kanske idiotiskt beslut, ett beslut som antingen kan rädda mig eller sänka mig. Jag hatar såna beslut, jag väljer alltid fel…

Nu är det taxitimmen, det har varit så lugnt här hela kvällen och jag har bara njutit. Sedan slog klockan tolv och taxitimmen tog sin början, samtalen bara ramlar in och det är taxi över hela landet.
Jag både gillar och ogillar taxitimmen, det är lätt att hitta taxi men samtidigt så är det svårt att kommunicerar med alla fyllon som ringer in och allt skrik och ljud i bakgrunden. Men det är ganska trevligt ändå.

Det är så skönt jäkla lugnt idag. Jätteskönt, nästan bara SMS. Jag, Paula och Karin sitter i ett eget rum, de sitter dock fem meter ifrån mig, dolda av några buskar. Det är rätt skönt, de babblar oavbrutet haha! Underbara människor <3

Snart lunch. Har ingen mat, som vanligt. Blir te :)

Jag är en människa som gillar att planera, gärna in i minsta detalj, minsta sekund. Vet jag inte vad som kommer att hända den närmsta tiden så får jag väldigt lätt panik, jag kan dock MEDVETET välja att inte planera och då är det lugnt. Men det är just det okända som driver mig till vansinne och gör att jag alldeles för lätt får panik om jag inte vet vad som ska hända. Det är lite så jag känner nu, panik. För jag vet inte vart jag är på väg.
Jag söker just nu både jobb och bostad samtidigt som jag försöker planera inför framtiden och faktiskt komma någonstans. Jag känner mig så himla fast och det gör mig så frustrerad. Det finns så mycket jag vill göra med livet men just nu verkar allting bara tagit PAUS och jag kommer ingenstans. Det är sämst.

Värst av allt är att jag inte hittar någon lägenhet och inte heller ett vanligt arbete där jag kan få någorlunda rutin på livet, att jobba som man gör nu ena dagen dag, nästa natt och tredje morgon och aldrig kunna ha fasta rutiner är inte särskilt roligt, och min kropp har väldigt svårt att stå ut med detta. Nu när jag inte heller har någon lägenhet har jag gått in i ett stressläge jag inte vet hur jag ska kunna ta mig ur. Ett läge som gjort mig SJUK, nya attacker av psoriasis, konstant huvudvärk, magont och sista tiden även feber som kommer och går dygnet runt. Vansinnigt påfrestande ska ni veta. Jag hatar stress.

Det jag är mest rädd för just nu är att jag ska tvingas flytta hem igen, till Växjö. Jag är inte redo för det ännu, inte redo att lämna vännerna här i Norrköping, livet i Norrköping, och inte redo att lämna Norrköping. Jag trivs så bra här. Men hittar jag inte jobb och lägenhet snart har jag inget val. Då får jag flytta hem till mamma och leta jobb och lägenhet där istället. Då får jag vänta ett helt ÅR innan jag kan komma till Norrköping igen (ska ju plugga där nästa år är det tänkt).

Så inför all panik försöker jag nu hitta positiva saker med Växjö, för att planera så att jag slipper paniken OM det skulle bli så att jag flyttar tillbaka:
- Får umgås med familjen
- Blir ju moster snart och det vore fantastiskt att inte missa första året helt
- Kan börja övningsköra med mamma igen och ta körkort

Ja framtiden är oviss, och jag gnällig. Det behöver förändras!

Puss!

Får in samtal på texttelefoni:
Han: Hej jag vill ringa ******
Jag: Javisst vill du att jag kopplar?

seriöst… feber på jobbet fungerar visst inte så bra haha xD när man inte längre kan hålla isär sina tjänster borde man egentligen dra hem, men nope jag har halva arbetspasset kvar. Så får slänga i mig en ipren till och hoppas på att jag håller ihop utan fler liknande (eller värre) missöden.

Puss!

Så nu ska kläderna på, dags att ta mig in till stan och titta på en lägenhet, sedan blir det att äta lite och sedan dra på fotboll :) Skönt att det inte regnar idag!

<3

Nu ligger jag i sängen och det är dags att sova. Lite stolt över mig själv för att jag lyckas skriva ett blogginlägg i mobilen faktiskt haha :p
Imorgon ska det bli en bra dag, sova länge, ledig från jobbet, ska träffa Paula inne i stan och umgås och sen blir det fotboll på kvällen. En intressant och trevlig dag alltså! :)
Godnatt och sov gott!
<3